Tisdagsångest
Hur kan min kortaste arbetsdag i veckan också bli min stressigaste och längsta?
Jag sov fyra timmar sammanlagt i natt. Jag börjar dagen med att bråka med barnen som vill spela fia med knuff halv sex på morgonen. Är det inte tillräckligt stressigt som det är?
Idag fick Amar t.o.m följa med till jobbet. Jobbade mina två timmar för att sen dra vidare till Barn-och ungdomsmottagningen för att få svar på den årliga kontrollen av Amars allergier. Både positiva och negativa svar blev det. Äggallergin hade sjunkit
något, men inte som det var förväntat. Det positiva är att vi får börja försöka återintroducera ägg i kosten iallafall.
Fick en massa tabletter och inhalationer utskriva. Men det nya nu är adrenalinsprutan som ska bäras med när vi ska ut och resa. Ush, får ångest bara jag tänker på att behöva sticka henne om hon skulle få en allergisk reaktion.
Efter läkarbesöket, körde jag sedan till skolan för att hämta pojken som slutar tidigt.
Ingen vila eller ro här inte. Suttit halva eftermiddagen med att ringa och ändra om inbokade tider till barnen på BVC, tandläkare och optiker.
Hur kommer det sig att alla kallelser kommer under samma period? Allt dka hinnas med innan julledigheterna också. Är inte vardagen stressig som det är? Året har 12 månader, men alla tider kommer antingen i nov-dec och maj-juni.
Här har ni ett liten bild på alla bokade tider, vissa får jag även via sms/mail.
Nu sitter jag och dricker lite varmt thé och precis klar med tvättvikning och väntar på att min verkliga "Tisdagsångest' ska komma i rumstemperatur. Detta är inget som jag önskar min värsta fiende.
Oj, nu blev det ett rätt långt inlägg även om det inte var tänkt så. Men se det från den ljusa sidan, detta var ändå en kortfattad text av min dag.
Tack och hej från mig
